Efterklok

Kan såhär en dryg månad senare (när våren gjort sitt intågande och jag lämnat mitt vinterdeppiga self bakom mig) konstatera att jag verkligen var helt messed up i hjärnan tills helt nyligen (men sen så är jag ju också stabil varannan dag och labil varannan dag...) Så bli inte förvånad om jag inom de närmsta dagarna ser svart igen...

Men just nu är livet underbart härligt och ljuvligt! Och jag har funnit lyckan igen. Då blir allt så mycket roligare genast.

Labil eller stabil...??

Lite av båda. Hela tiden. Jag blandar och ger varje dag känns det som. Men ju längre dagarna blir, ju mer solen visar sig och ju närmre våren vi kommer, dessto mer stabil blir jag. För det är tydligen en sån person jag är. En sån där vinterdeppig människa.

Eller nej! Vill inte alls medge att jag är en sån person. Det är nog bara en tillfällighet att de två senaste vintrarna lett in mig i värsta depp-perioderna! Ren tillfällighet! Förra året berodde på för mycket nytt i mitt liv. För nytt jobb. För ny bostad. För nya kollegor.

Och detta året då?! Tja... det berodde väl på andra saker. För mycket av allt och för lite av mycket.
Men mest avsaknad av solljus! För nu när solen är här börjar jag bli mig igen. Och det är så jäkla skönt! Hatar att inte vara mig. Hatar vintern! Och älskar, älskar, ÄLSKAR ljuset, våren, och det härliga livet!