Revolution!

Jag har precis varit på ett religiöst väckelsemöte. Och det var skithäftigt! Han som talade var verkligen en otroligt bra retor. Stand-up comedyartist/präst/massa annat. Platsen för detta religiösa väckelsemöte var en gymnastiksal som var inredd som ett vardagsrum med massa fina mattor och snygga soffor. Det var lite som på bio också, för det serverades popcorn i strutar. Och så var det lite som en fotbollsmatch, för det serverades bullens korv med bröd. Alla som var där, cirka 200 pers, fick sitta på golvet och lyssna på den skicklige talaren.

Om det hade funnits en religion som hette Vodafone hade jag vart en trogen anhängare... För det var Vodafone som hade anordnat detta religiösa väckelsemöte. Talaren (min högste chef) talade om en ny världsordning (organisation) och om revolution. Och jag vill verkligen vara med om revolutionen. Det lät så himla häftigt! Men nu ska ju jag sluta...

Det är konstigt hur man kan bli så fäst vid ett företag, en organisation och arbetsgivare. Jag är verkligen Vodafone:are i mitt hjärta. Även om ni som känner mig vet att jag talar skit om företaget ibland så är jag det ändå trogen i mitt hjärta. Detta låter ju skitfånigt nu, I know! Men om ni inte själva har arbetat i en så häftig organisation som V så kan inte förstå. Den är snabb, föränderlig, nytänkande, spännande och cool. Det är sant!

Jag tycker inte såhär varje dag. Men efter kvällens väckelsemöte känner jag att jag verkligen bekänner mig till organisationens vision, och jag hade verkligen velat vara med och göra den till verklighet.

Tyvärr är jag bara en liten skiten kundservice-medarbetare. Visserligen en grymt duktig sådan och jag passar verkligen in i organisationen. Men jag har en önskan om att klättra högre upp i hierarkin och delta i de riktigt spännande och revolutionerande grejerna. Och så länge jag sitter där jag gör så verkar ingen se mig. Har kanske inte ropat tillräckligt högt att: Här är jag! Jag kan & jag vill!! Vill vara med och skapa revolution!

Damn! Det hade vart så kul.