Uppgivenhet och ensamhet.
Har antagligen varit ledig från jobbet för länge. Blir lätt så när alla andra jobbar och jag själv är ledig, att jag känner mig uppgiven och ensam alltså. Satt i solen på en parkbänk. Skönt. Somnade nästan till. Men vaknade av att huvudet föll ner mot hakan. Proceduren upprepades ungefär fem gånger, sen reste jag mig upp och gick hem. Eller nej det gjorde jag inte. Gick upp på stan och köpte mig en tröja. Tänkte att det kanske kunde bota uppgivenheten en aning. Men det gjorde den inte, så nu sitter jag här. Sambon jobbar hela kvällen. Och jag då? Vad ska jag göra? Får väl släpa mig iväg till gymet för det tredje spinningpasset denna veckan. Men inte så sugen egentligen just nu.
Fy! Jag låter ungefär hur tragisk som helst. Men det är inte speciellt synd om mig. Saknar en viss vän väldigt mycket idag bara...
Tupplurar är bra, men borde kanske göras i en säng. =)
SvaraRaderaJo, det var det jag kände också när jag satt där på bänken. ;)
SvaraRaderaTrevligt med ett livstecken förresten! Någon som läser mig! Känns bra att veta =)
Japp.
SvaraRadera