En klassiker

Idag hände en grej som jag bara trodde hände på gymnasiet eller nåt. Pratade lite med en kollega (K) innan.

K- Ska du till Linda ikväll?

Jag - Ehh... vilken Linda?

K- Linda N....

Jag - Ehh, nej det har jag nog inte hört något om.

K - Okej, hon ska ha utflyttningsfest ikväll. Hon måste missat att bjuda dig.

Jag - Ja, det gjorde hon kanske då.

K- Hon sa att vi skulle säga till alla som eventuellt missat. Men det kanske är lite sent nu.

Jag - Jo, jag har andra planer. Men hälsa henne från mig.

En klassiker, visst är det? Kollegan tyckte att det var lite pinsamt att hon berättat om festen som jag uppenbarligen inte var bjuden till.

Hade detta varit på gymnasiet hade jag blivit jättebesviken och genast börjat analysera anledningen till varför Linda inte bjudit mig på hennes utflyttningsfest. Tycker hon inte om mig? Tycker hon att jag är dryg och pratar för mycket? Men nu konstaterade jag bara att Linda antagligen missat att bjuda mig. Vet att hon tycker att jag är en trevlig prick och då jag inte varit på jobbet så mycket på sistone så har hon helt enkelt inte tänkt på mig. Inte mer med det. Och hade jag inte haft andra planer ikväll hade jag helt enkel ringt och bjudit in mig själv, och faktiskt vetat att det var helt okej.

Visst är det skönt att vara vuxen?!! Man är mycket mindre nojjig!