Nära men ändå så långt borta

Missade tåget hem igår kväll. Hade varit i Växjö och träffast kompisar och haft privatlektion i Photoshop. Kunde nästan röra vid tåget när det körde iväg. Blev skitsur! Men det gick över ganska fort. Nästa tåg gick en timme senare och jag fördrev tiden med att ringa till folk jag kände. Till slut hade jag bara ett batteristreck kvar, men då kom tåget. Hann även med ett besök på Hemköp.

I efterhand slås jag av hur otroligt sur och otrevlig jag kan bli när jag blir stressad. Satt på bussen in till stan och såg att det bara var fyra minuter till tåget skulle gå. Kände hur stressen liksom tog över mig. När en kvinna plingade för att stiga av blev jag ännu surare och tyckte att hon tog en evighet på sig. Muttrade surt att hon ju kunde skynda sig att stiga av the damn bus. En väldigt dålig egenskap. Ska försöka jobba bort den. Inte meningen att folk i min omgivning ska drabbas av mitt dåliga humör bara för att jag är dålig på att hantera stress.

För övrigt var dagen igår hur bra som helst. Jättekul att träffa Håkan, Malin och Christian! Saknar mina gamla studiekamrater.