Positivt tänkande

Hade behövt en bok om postitivt tänkande. Jag är jättedålig på att tänka positivt när jag möter en motgång. Som nu... Det går upp och ner. Ena stunden känns det helt ok och jag är övetygad om att jag ska fixa det. I nästa stund kommer tröttheten över mig. "Om jag är så här trött nu, hur trött kommer jag då inte vara nästa på onsdag och nästa onsdag igen".

Mailade min nya arbetskollega igår och skrev att jag såg fram emot måndag. Fick tillbaka: "Kan bara instämma, ska bli jätteroligt att få hit dig. Du kommer inte bli sysslolös =) ". Med andra ord: Här finns asmycket att göra så ställ in dig på att work your ass off.

Imorgon är det söndag, men för mig borde det vara fredag för då har jag jobbat fem dagar. I mitt liv kommer lördag och söndag inte finnas dom närmsta veckorna. Bara måndag-fredag... Ja, det är verkligen skitsynd om mig! Men just nu känns det egentligen helt ok. Sitter här på jobbet igen. Gör inte alltför mycket nytta. Tänker ju inte jobba ihjäl mig när jag är här direkt. Och vem vet, jag kanske är sjuk imorgon. Då behöver jag ju inte gå hit. Men givetvis vill jag inte bli sjuk nu, isåfall bara fejksjuk. Fast jag har aldrig varit fejksjuk i hela mitt liv. Plikten framför allt, typ. Så det känns inte så kul att börja nu. Kommer gå hit imorgon med.

Konstigt! Det som känns värst är att jag inte kommer få sovmorgon på 16 fucking days. Eller nej, insåg precis att det är 17 fucking days. Kunde ju i alla fall fått sova till halv åtta någon dag. Men det är ju egentligen en skitsak. Usch, vad gnällig jag är. Ska sluta.