Vår, snälla!!

Nu var det verkligen en evighet sedan jag såg solen! Jag vill ha vår! Sol!!

Granen är utslängd, tomtarna borta. Det som återstår är en lång transportsträcka innan det ljusnar och livet börjar igen. Januari är misär. Februari också. I mars är längtan nästan outhärdlig men man ser ändå ljuset i tunneln. I april någon gång. Då. Då blir jag eurforisk! Vår. Sol! Finns inget bättre.

Det enda jag kan göra nu är att leva på hoppet och längta. Och försöka undvika depression.