När jag var liten hade jag ganska många brevkompisar. De flesta hade jag hittat via kampratposten eller lyckoslanten. Haha.. låter ju stenålders när jag tänker på det nu. Men så var det iaf.
Vissa skrev jag till ganska sporadiskt, men jag minns att det var en brevkompis som jag skrev väldigt ofta till. Vi brukade försöka svara på brevet samma dag som vi fick det och sedan posta det direkt. På så vis fick man brev varannan dag. Och för att vara ekonomiska, eftersom det gick åt en hel del frimärken, så hade vi kommit på ett sätt att lura posten. Vi klädde helt enkelt in ett frimärke i tejp och sedan tejpade vi fast det på kuvertet. När man sen fick brevet var det bara att ta bort den översta tejpen som poststämpeln satt på och använda frimärket igen. Fantastiskt smart tyckte vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar