Kommer ni ihåg när man var liten och lekte mamma, pappa, barn? Eller när man lekte affär, kiosk, sjukhus och allt var det var. En sån konstig surrealistisk känsla kan komma över mig. Att allt bara är på lek. Precis som när man var liten. Att jag bara leker att jag jobbar. Att J och jag bara leker att vi bor i hus med trädgård och bil och lån och hemförsäkring. För om det var på riktigt skulle det ju betyda att jag var vuxen. Och det kan omöjligt stämma.
Förstår vad det här betyder. Känner känslan komma smygande. Åldersnojja. Kris.
30-årskris vid knappt 28 år fyllda. Har alltid varit lite brådmogen så det är klart att jag drabbas av 30-årskris redan nu. Men jag som precis kom ur min 25-årskris. Trodde jag skulle hoppa över 30-årskrisen i och med det. Men det verkar inte så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar