I lördags kväll promenerade jag, mamma och Maja, min snart 10-åriga systerdotter, på stranden i solnedgången. Mamma och jag gick och pratade om att tiden går så fort. Årstiderna växlar. Veckor, månader och år passerar i hög fart.
Då säger Maja: "När jag tittar på filmer från när jag var liten så kan jag börja gråta."
Jag frågar henne hur hon tror att det kommer sig.
"Jag vet inte varför men jag blir så ledsen och jag önskar att jag var så liten igen. Jag vill aldrig bli vuxen. Det verkar så tråkigt att vara vuxen".
Att dessa tankar och känslor finns i en nio-åring gör nästan att hjärtat brister. Exakt samma känsla kan komma över mig i mina krisiga stunder. Men när man är nio? Då ska man ju bara var liten och leka och skratta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar