Mirakel för själen

Promenader på egen hand är bland det bästa jag vet. Och då helst i vackra omgivningar vid havet. Har precis avnjutit en sådan promenad på Knösö udde. Och den gör underverk för min själ. Tankarna får vandra fritt och plötsligt klarnar saker som tidigare legat i dunkel någonstans långt bak i mitt huvud. Känslor som jag inte tidigare har kunnat sätta ord blir plötsligt begripliga och jag kan formulera dem i ord.

Älskar dessa promenader! Vissa människor mediterar för att finna lugnet och nå djupet av sig själva. Jag promenerar längs vattnet eller på en skogsstig och känner hur lugnet kommer över mig och hur lyckan bubblar upp.

Förra sensommaren/hösten/tidig vinter var dessa promenader min bästa vän. När jag mådde som allra sämst var det naturen som hjälpte mig mest. Där kunde jag tänka, fundera, känna efter. Kan se tillbaka på den perioden som en av de allra jobbigaste i mitt liv. Men samtidigt känner jag enorm tacksamhet för tiden jag fick. Ingen vill ju egentligen vara sjukskriven. Men det var det bästa som kunde hända mig just då. Jag fick värdefull tid som jag var i enormt stort behov av. Först var det tid för att vila. Återhämta mig. När jag började känna mig lite starkare var det tid för att reflektera. Känna efter. Tänka efter. Och det mesta skedde under promenader ute på Knösö udde.

Idag blev promenaden fulländad med ett tidigt morgondopp i havet från bryggan. Inte en människa i närheten. Bara ett stilla hav, trollsländor och lugnet.