Appropå det här med beslutsångest

Och helt appropå det här med målsättningar.

Ett av mina mål för 2010 skulle kunna vara att bli mer beslutsam och ha mindre beslutsångest. Mitt problem är nämligen att jag öppnar alla fönster och dörrar, låter alla Möjligheter komma in, och när de sen sitter där och trängs i mitt vardagsrum är det omöjligt att bli av med dem. De vägrar gå. Vägrar lämna mig i fred. Alla pockar på min uppmärksamhet och säger "välj mig, välj mig".

Och jag vill välja alla Möjligheterna. Men jag vet ju, rent logiskt, att det inte går. Så då försöker jag väga alla möjliga nackdelar, fördelar och bakdelar mot varandra. För att kunna fatta ett så genomtänkt beslut som möjligt. Men framför allt för att kunna fatta RÄTT beslut (det finns ju alltid ett RÄTT beslut... väl ??). Detta tar en evighet. Och det tar fantastiskt mycket energi. Till slut har det tagit så mycket tid och energi att jag tenderar att fatta ett irrationellt och ogenomtänkt (och kanske rent av felaktigt) beslut i ren panik. Vill ju egentligen ha ALLT. Men jag fattar med hjärnan att jag aldrig kan välja allt. Man får välja EN väg och sen köra på den. Man får välja EN möjlighet och sen kasta ut alla andra och stänga fönster och dörrar för den här gången.

Jag fattar det.
Med hjärnan.
Men det funkar liksom inte riktigt i praktiken för mig.
Hjärtat och magen vill fortfarande ha allt, och gärna lite till. Och gärna samtidigt.

Låter det flummigt och förvirrat?! Då skulle ni känna på min beslutsångest... den är galet förvirrande kan jag lova.

Och hela denna utläggning fick ni tack vare lite beslutsångest över en jäkla ryggsäck. Var så goda.