Ut i löpspåret?

Det kom ett par nya snabba skor till mig på posten. Visserligen inte så mycket joggande för min del längre. Har skippat det till förmån för styrketräning och crosstrainern på gymmet. Men det går nog att promenera fort i dom också! Ska ut och inviga dem nu.

Like a princess

Man skulle kunna tro att det här är en blogg om mat… med tanke på sista inläggen. Det är det inte, men här kommer ännu ett på temat saker jag gillar: Princesstårta.

Sitter just nu på jobbet och är lagom hög på socker efter en bit tårta som någon bjöd på i fikarummet. Verkar även som om filuren i magen blivit extra pigg för det är full rörelse där inne nu. Väldigt mysigt :)

In estocholmo

Har lämnat hemorten för några dagar i storstaden. Åkte upp för att delta på varumärkesdagen idag, väldigt bra konferens som jag tar med mig massa bra saker ifrån. Sen har jag checkat in hemma hos j's syster, för lite trevligt umgänge fram till lördag! Så roligt att vara här ett par dagar. Gillar att njuta av sånt som inte finns hemma, så det blev en shake på blueberry på väg hem till Sandra.

Away Day

Idag har jag haft planeringsdag och annons-spåning med gruppen! Blev en väldigt bra dag på Scandic i stan. Planerade för kommande projekt och klurade på hur vi kan förbättra våra annonser. Massa nya idéer och uppslag!

Det hela avslutades med middag på Antons. Blev en smaskig kycklingsallad för min del!

Kanelbullens dag hemma hos oss

Hade hoppats på en fin helg men just nu vräker det ner blötsnö. Så jag roar mig med att baka. Blev kanelbullar med mandelmassa. Gott gott!

Lite terapi, någon?

Har fastnat för en "ny" serie: In Treatment. Ny för mig och J iaf. Har laddat ner hela första säsongen och sett ett par avsnitt. Den är helt lysande. Och så enkel. En terapeut och hans patienter sitter och pratar med varandra. Låter det tråkigt? Det är det inte. Människans psyke, tankar och känslor kommer fram på ett väldigt tydligt sätt och det är både underhållande och fascinerande.

Nu ska jag på middagsdejt med J. Trevlig fredagkväll! :)

Livet pågår nu

Snubblade över detta kloka och tänkvärda inlägg i en blogg igår kväll. En kvinna som jobbat med att lindra smärta i livets slutskede berättar om vad människor ofta ångrar när de står inför döden. Läs och begrunda… 

REGRETS OF THE DYING

"For many years I worked in palliative care. My patients were those who had gone home to die. Some incredibly special times were shared. I was with them for the last three to twelve weeks of their lives. People grow a lot when they are faced with their own mortality. I learnt never to underestimate someone's capacity for growth. Some changes were phenomenal. Each experienced a variety of emotions, as expected, denial, fear, anger, remorse, more denial and eventually acceptance. Every single patient found their peace before they departed though, every one of them.

When questioned about any regrets they had or anything they would do differently, common themes surfaced again and again. Here are the most common five:

1. I wish I'd had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.

This was the most common regret of all. When people realise that their life is almost over and look back clearly on it, it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled. Most people had not honoured even a half of their dreams and had to die knowing that it was due to choices they had made, or not made. It is very important to try and honour at least some of your dreams along the way. From the moment that you lose your health, it is too late. Health brings a freedom very few realise, until they no longer have it.

2. I wish I didn't work so hard.

This came from every male patient that I nursed. They missed their children's youth and their partner's companionship. Women also spoke of this regret. But as most were from an older generation, many of the female patients had not been breadwinners. All of the men I nursed deeply regretted spending so much of their lives on the treadmill of a work existence.

By simplifying your lifestyle and making conscious choices along the way, it is possible to not need the income that you think you do. And by creating more space in your life, you become happier and more open to new opportunities, ones more suited to your new lifestyle.

3. I wish I'd had the courage to express my feelings.

Many people suppressed their feelings in order to keep peace with others. As a result, they settled for a mediocre existence and never became who they were truly capable of becoming. Many developed illnesses relating to the bitterness and resentment they carried as a result. We cannot control the reactions of others. However, although people may initially react when you change the way you are by speaking honestly, in the end it raises the relationship to a whole new and healthier level. Either that or it releases the unhealthy relationship from your life. Either way, you win.

4. I wish I had stayed in touch with my friends.

Often they would not truly realise the full benefits of old friends until their dying weeks and it was not always possible to track them down. Many had become so caught up in their own lives that they had let golden friendships slip by over the years. There were many deep regrets about not giving friendships the time and effort that they deserved. Everyone misses their friends when they are dying. It is common for anyone in a busy lifestyle to let friendships slip. But when you are faced with your approaching death, the physical details of life fall away. People do want to get their financial affairs in order if possible. But it is not money or status that holds the true importance for them. They want to get things in order more for the benefit of those they love. Usually though, they are too ill and weary to ever manage this task. It is all comes down to love and relationships in the end. That is all that remains in the final weeks, love and relationships.

5. I wish that I had let myself be happier.

This is a surprisingly common one. Many did not realise until the end that happiness is a choice. They had stayed stuck in old patterns and habits. The so-called 'comfort' of familiarity overflowed into their emotions, as well as their physical lives. Fear of change had them pretending to others, and to their selves, that they were content. When deep within, they longed to laugh properly and have silliness in their life again. When you are on your deathbed, what others think of you is a long way from your mind. How wonderful to be able to let go and smile again, long before you are dying.

Life is a choice. It is YOUR life. Choose consciously, choose wisely, choose honestly. Choose happiness. 

Bonnie Ward

Nybakat på en söndag

Har bakat bröd. Samma bröd som jag alltid gör, för det är så himla enkelt och galet gott! Morotsbullar med linfrö och solroskärnor. Blandar i de mjölsorter som finns hemma så det blir alltid lite variation. I originalutförande är receptet så här:

50 gr jäst
5 dl fingervarmt vatten
0.5 dl rapsolja
2 tsk salt
1 msk honung el sirap
2-3 dl rivna morötter
0.5 dl solroskärnor
0.5 dl linfrö
8 dl vetemjöl
6 dl rågsikt

Rör ut jästen i vattnet. I med olja, salt och honung/sirap. Sen i med alla andra ingredienser. Knåda en stund, om du inte gör det i en assistent. Låt jäsa 45 min. Tryck ut degen på en långpanna. Skär i rutor. Låt jäsa 30 min till. Grädda sen in ugnen 200 grader i 12-15 min. Klart!

Higher and higher

När vi skulle iväg idag på förmiddagen möttes vi av en avstängd väg. Vattnet från ån hade stigit så högt att det svämmat över vägen. Helt plötsligt har vi bara 150 meter till havet...

Same same but different

Efter lite drygt 5 månaders graviditet kan jag konstatera att viktuppgången är densamma som efter 4,5 månaders jorden-runt-resa. Intressant...

Den resan var ett helt fantastiskt underbart äventyr som vi fortfarande lever på. Och nu har vi gett oss in på en resa och ett äventyr av ett helt annat slag. Fram till nu har jorden-runt-resan varit det bästa jag och J gjort tillsammans, men i mitten av maj kommer det vara någonting annat som toppar den listan ;)

Underbar film

Var på bio med min kära mamma, svägerska och hennes mamma igår. Såg Simon och ekarna. En helt ljuvlig film! Kan verkligen rekommendera den. Men glöm inte näsdukar!

På tal om resor

Fick en trevlig present av en kollega idag. Hon hade hittat en bok som hon tyckte passade mig inför vårt framtida liv med barn. Klockrent! Jag har redan en miljon tankar om alla resor som jag vill göra under tiden jag är mammaledig. Inser att jag säkert kommer omvärdera det helt och hållet när bebisen väl är född... men drömma går ju. Och från och med 2012 så kan föräldrarna vara föräldralediga samtidigt i upp till 30 dagar innan barnet är 1 år. En månad eller två i solen?! Ja, tack :)

Kräsen

J och jag har tänkt passa på att resa iväg på semester innan bebisen kommer, typ i februari. Men vi vill inte betala en förmögenhet, och vi vill bara vara borta en vecka. Problemet är bara att jag har blivit så kräsen när det gäller resor. En vecka på Kanarieöarna lockar inte... Försöker övertala mig själv att det kan bli en jättebra semester på typ Gran Canaria, men när jag sitter och letar hotell och läser recensioner så är det inget som låter bra. Ser framför mig hur vi kommer att trängas vid någon halvsunkig hotellpool med massa pensionärer och ett gäng barnfamiljer...

Ett i-landsproblem. Jag vet. Kanske bättre att stanna hemma...

Lyxig långfrukost på en lördag

Hemma hos oss är helgfrukosten en ganska lång historia. Vi läser heeela tidningen och äter det vi gillar mest. För min del är det yoghurt med frukt och müsli idag, och för J är det mackor med Arbogapastej och inlagd gurka. 1-1,5 timme senare är vi klara att ta oss an lördagen!

Sista dagen på 2011

Innan vi firade in det nya året så hade vi en jättemysig dag med Helena & Daniel. Långpromenad och korvgrillning i några minusgrader, strålande sol och vindstilla. Bättre avslut på 2011 hade vi inte kunnat önska oss! (Klicka för större bilder)

2011 in retrospect

När jag låg och vilade mig inför sista festen 2011 igår så började jag tänka tillbaka på året som gått och på allt som hunnit hända. Gick igenom månad för månad i mitt huvud och förvånades över att det gått ännu ett år där jag skapat massa fina minnen tillsammans med nära och kära.

Så kom jag att tänka på min gamla blogg som jag inte skrivit i på över ett år. Hela 2011 har jag levt i mitt eget huvud, utan att sätta tankarna på pränt. Det var bra så. Hade tröttnat på att formulera mig för andra att läsa. Men när jag låg där och tänkte på allt som hänt under året så blev jag sugen på att skriva här igen. Mest för att skriva ner så jag inte glömmer. Det normala vore kanske att skriva dagbok… men det har aldrig varit min grej riktigt. Så nu plockar jag upp tråden igen… och tänker att jag kanske skriver några rader här då och då under 2012. Börjar med att blicka tillbaka på året som gått innan jag ger mig i kast med det nya.

2011 var året då:

Jag besökte Tulsa - Oklahoma, USA - med kollegan Karin i januari, för en veckas jobb hos vårt dotterbolag. Vi körde även runt i världens största bil och fyllde bilen med shoppingkassar så fort vi fick en ledig stund.

Vi semestrade i Sälen med bästa vännerna. Massa snö, skidåkning, varm choklad, korvgrillning i backen och mys. En underbar vecka 5!

J & jag renoverade vårt badrum. Badrumsrenoveringen from hell även kallad. Trots totalentreprenad så gick allt fel som kunde gå fel. Exploderad duschvägg, inkompetenta rörmokare och sneda klinkerplattor. Gör om, gör rätt. Tre veckor blev tre månader… Som tur var blev slutresultatet bra.

Jag fick nytt jobb i början på året, som chef för marknadskommunikation på R. Först var det bara tänkt som ett vikariat men från och med idag (!) är tjänsten officiellt min tillsvidare. Roligt, krävande och utvecklande! Var mycket stress i början och jag mådde stundtals rätt kass… men nu börjar jag få kläm på det.

Min storebror blev pappa till en liten son i mars. Och jag blev stolt faster! Bästa vännen Linda berättade att de skulle bli föräldrar och födde en son för två månader sedan. J och jag blev inspirerade…

J & jag åkte till Barcelona i maj. Denna underbara stad! Åt massa god mat, slappade på stranden och strosade runt i staden. Bodde perfekt nära stranden och el Born. Synd bara på nattklubben en trappa ner…

Jag fyllde 30 år! Vuxen på riktigt? Firade med stor fest i somras och blev firad mer än jag kunnat föreställa mig.

J överraskade mig med en resa till Venedig och kryssning i grekiska ö-världen i slutet på juli. Bästa 30-årspresenten av underbaraste kärleken! Vi njöt av varandra, vackra Venedig, härliga dagar till sjöss och mysiga grekiska öar.

Jag fick ytterligare en härlig 30-årspresent av bästa vännerna som drog med mig på spa-helg i vackra Västervik. Vi fick solig brittsommar i slutet av september. Lovely!

Jag gick FUGL. En kurs som jag velat gå ända sedan jag gick UGL för 4,5 år sedan. Hade två otroliga veckor i Simrishamn i oktober. Intressant, spännande och utvecklande! Lärde känna mig själv ännu lite bättre, plus att jag fick lära känna en massa nya härliga människor och fick nya fina vänner.

Hösten försvann i jobb och jobb. Och någonting inom mig började gro i mitten på augusti… Månaderna rusade förbi och helt plötsligt var det december med härlig julledighet då vi bara slappat och tagit det lugnt. Och nu är det här. Det nya året! Ett helt nytt år att fylla med vackra härliga händelser och möten. Det möte som vi ser fram emot allra mest är det som är beräknat att inträffa i maj. Då ska J och jag nämligen bli föräldrar. Det är stort, så stort!

Gott Nytt 2012!!