Prestationsångest

På jobbet igen och gör som vanligt väldigt lite nytta. Jag hittar nya bloggar hela tiden som jag bara måste läsa. Och när jag väl hittat en som verkar kul, intressant, spännande, välskriven, fängslande... ja då vill jag ju läsa hela bloggen och börja från början. Det kan betyda ett inlägg om dagen sen i april. Detta tar ju sin lilla tid att plöja igenom. Hoppas aldrig min chef kommer läsa här!

Jag är så faschinerad av alla männsikor som delar med sig av sina liv och låter andra ta del av deras bekymmer, glädjeämnen och sorger. Via Sigges blogg hittade jag en kvinna som skrivit om Saker som jag och min sambo tyckte olika om. Läs!

Snubblade även över ett annorlunda personlighetstest. Jag blev Alice Bah! Helt otippat. Vem blir du?!

Får sån prestationsångest när jag läser andras bloggar som är så intressanta. Jag är en helt vanlig person med ett helt vanligt liv (vilket ju visserligen många andra också är), och inte alls speciellt intressant. Men frågan är vad som är intressant egentligen? För vem och varför? Mina tankar är minst lika intressanta som någon annans egentligen. Allas tankar är intressant just för att de är unika och individuella, och de finns där djupt inne i varje person men dryftas kanske inte så ofta. Men jag känner att jag är lite för feg för att dela med mig av mina allra innersta tankar, som ju hade kunnat göra denna bloggen mer spännande. Istället håller jag mig till ett ganska ytligt bloggande. Ofarligt! Kanske vågar jag mig på att dela med mig av mina intressanta tankar snart. Håll utkik!