Som ni säkert förstått från tidigare inlägg här så är det en dröm som blir verklighet när vi sätter oss på flyget till Hongkong på söndag och startar vår jorden-runt-resa. En dröm bland många andra men som på senare år blivit den dröm som märkt ut sig och gjort sig påmind allra mest.
Minns när jag slutade gymnasiet. Hade då en lång lista på saker jag ville göra och drömmar jag ville förverkliga. Jag ville jobba som au-pair, resa med Rosa Bussarna i Afrika, jobba som reseledare i Grekland och plugga spanska i Spanien. Stod i startgroparna för att sticka iväg som au-pair. Men så kom kärleken emellan och jag blev kvar här hemma istället. Ett år efter att jag slutat gymnasiet och jag fortfarande var kvar kände jag att jag bara var tvungen att åka iväg. Kunde ju inte låta hela min lista av drömmar och önskningar stanna vid att bara vara ord på ett papper. Så jag åkte till Valencia och pluggade spanska en termin.
Väl hemma igen trodde jag att jag hade gjort mitt. Att jag hade haft mitt äventyr. Att jag kunde vara nöjd med det och satsa på studier och jobb istället. Men alla resedrömmarna fanns kvar, även om jag av någon konstig anledning kämpade för att ignorera dem. Tyckte inte att de passade in i mitt liv just då. Så jag byggde upp praktiska hinder för mig själv och intalade mig att de nog skulle stanna vid att vara just drömmar.
Och ibland lyckades jag nästan glömma bort dem. Men bara nästan. För hur det än är så funkar det inte att trycka undan sina drömmar. De kommer bara att göra sig påminda och i värsta fall skapa känslor av missnöje när de hindras från att förverkligas. I alla fall har det varit så för mig. Även om jag själv inte alltid velat kännas vid missnöjet så har det likaväl funnits där under ytan ganska länge. En känsla av att jag missat något som jag borde ha gjort.
Så ni kan ju tänka er hur härligt det är nu när den där drömmen äntligen ska bli verklighet. Det är lycka och glädje blandat med stolthet och lättnad. Lyckan och glädjen är ju given. Stoltheten kommer av att jag äntligen tog tag i mig själv. Lättnaden kommer av att veta att jag faktiskt kan göra det jag vill. Har vetat det innerst inne, men det blir lätt att tveka när man ändå inte GÖR någonting.
I efterhand kan jag fråga mig varför jag inte fick ändan ur vagnen tidigare. Vad har jag väntat på egentligen? Ingen aning... Men som en klok vän sa "I väntan på att realiseras ligger alla bra idéer och förpuppar sig". Min resdröm har fått ligga till sig länge. Men äntligen är det dags!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar