Sommarlov

Bloggen tar sommarlov... alternativt går i graven för evigt. Den som lever får se..
Trevlig sommar på er kära vänner!

P&K
S

Mitt sommarlov var jätteskönt...

Tänk vad härligt det var när man var liten och hade sommarlov! Syskonbarnen har gått på sommarlov idag och jag är riktigt avis... 2 månader av härlig sommar är vad de har framför sig. Det har vi andra också i och för sig, men vi hinner ju inte njuta av den riktigt lika mycket.

Så därför får man "passa på" att njuta av de härliga stunder som bjuds. Eller vad sägs om en joggingrunda i eftermiddagssolen efter jobbet? Eller en grillkväll med familjen med jordgubbar och glass till efterrätt? Eller lunch på stans bästa uteservering med två härliga kollegor? Eller förmiddagsfika i solskenet på jobbets uteplats?
Yes. Det har varit en riktigt härlig dag idag!

Bötfälld på Nya Zeeland

Råkade ut för en, i efterhand ganska rolig, incident när vi reste. Skulle flyga från Fiji till Nya Zeeland och när man flyger till NZ måste man deklarera om man har någon form av mat med sig in i landet. Det hade inte vi så vi kryssade NO i alla rutor.

Traskade igenom första kontrollen där tulltjänstemannen kollade på våra lappar och hänvisade oss till kön "Nothing to declare". Där scannades våra väskor. Och där tog det stopp. Tullmannen sög tag i min ryggsäck, varpå Johan frågar mig "Vad har du i väskan??".
Damn!
Hade glömt att jag hade en morot i väskan.

Tullmannen plockade upp min morot ur väskan, tittade på lappen där jag lovat på heder och samvete att jag INTE har någonting ätbart med mig in i landet och upplyste mig om att jag precis begått ett brott genom att ljuga i min declaration form.
Damn damn damn!
En tullkollega tillkallades som med allvarsam min bad mig följa med honom. På hans kontor blev jag återigen upplyst om att jag begått ett brott och att jag kommer att få betala 200 dollar i böter.
Damn!

Jag försökte på alla möjliga sätt prata mig ur situationen. Bad om ursäkt en miljard gånger och lovde att jag aldrig skulle göra det igen. Funkade inte.
Bad om ursäkt och såg vääääldigt ledsen ut. Funkade inte heller.
Till slut berättade jag att vi egentligen inte ens skulle varit på Nya Zeeland. Vi skulle ju flyga direkt vidare till Cooköarna, men flygbolaget hade ändrat tiderna så att vi tvingades övernatta i Auckland. Här drog tullmannen öronen till sig.
"Så ni skulle egentligen inte ens varit här".
"NEJ, precis!!"
Tullmannen nöjde sig då med att ge mig en skriftlig varning.
Slutet gott.
Allting gott.

Never ever kommer jag att bära runt på en morot i väskan när jag flyger. Promise!

Nya resplaner

J och jag fick en trevlig bonus när vi reste hem från USA. Flyget var fullbokat så SAS erbjöd oss en rejäl slant för att vänta på nästa flyg som gick 5 timmar senare. Vi hade ju inte bråttom hem så vi sa självklart JA TACK! Så nu har vi feta resecheckar som vi måste resa upp inom ett år. Härligt att det är ett bäst-före-datum. Bokar med glädje in en resa till något trevligt ställe inom de kommande 12 månaderna. Texas i februari kanske? Eller Rom i oktober? Eller Filippinerna i november? Eller New York i december... Möjligheterna är som vanligt oändliga :).

Projekt renovering har inletts

Vårt arbetsrum har varit i behov av renovering lääänge, men blivit bortprioriterat till förmån för andra roligare saker. Men nu är det äntligen dags. Vi ska få ett fint arbetsrum. Eller få och få. Fixa är väl snarare rätt ord. J spacklar och har sig, medan jag målar lister och kollar på tapeter. Har fastnat för Boråstapeters kollektion "New Classics". Det står Stina med stora bokstäver på varenda en av dessa vackra tapeter. Svårt att välja men har fastnat för en randig och en rutig. Kanske borde köra på båda?

I have this thing for...

... vita gamla trähus med tjusiga verandor. Drömmer om att bo i ett vitt gammalt trähus med tjusig veranda. Maybee some day... =)

Nedan är några av alla vita gamla trähus med tjusiga verandor som vi såg på resan.

Att komma hem

Att det skulle vara så lätt och svårt på samma gång. Det hade jag inte riktigt kunna föreställa mig.

Lätt för att allting här hemma är sig likt.
Svårt för att jag har fått smak på ett annat liv. Ett väldigt behagligt liv där det varken finns krav eller måsten. Tror det kallas ledighet ;)

Världens bästa rockband

Om det inte vore för att det är SATC 2-kväll ikväll så hade jag åkt till Sweden Rock Festival och lyssnat på Aerosmith! Känner redan att jag kommer ångra ihjäl mig för att jag inte åker dit...

Älskar denna låten och videon!

It's time to get CARRIED away

Ikväll är det dags. De höga klackarna står redo. Först blir det middag och Cosmopolitan på nyöppnade Antons i goda vänners lag. Sen ska vi äntligen gå och se Sex and the City 2.

Kär i mina blommor

Triss i rött

Gissa vilka fötter som är mina.

Svar: de som har varit i solen i 4,5 månad! =)

Finbesök

I söndags när vi satt och åt frukost på altanen med kompisarna som var på besök så brakade det plötsligt till i trappen ner från vår utsiktsplats - en andfamilj kom spatserandes rakt ner i vår trädgård. Supersöta!

Monday Morning - Melanie Fiona

Denna låten gick på repeat på helgens fest! Fantastiskt bra!

Fiiint väder

Solen skiner och sommaren har kommit till Sverige. Finns det något bättre än svensk sommar? Nej, jag tror nästan inte det. Trots att jag nyss var ledig så ser jag redan fram emot sommarsemestern... I väntan på den så får man passa på (som det ju så fint heter i Sverige) och njuta av det fina vädret. Så nu blir det lunch utomhus i solskenet och ikväll har jag nog tänkt att ta årets första dopp i svenskt vatten. Inser att det nog kommer vara iskallt, men om det bara är varmt i luften så funkar det ju.

Trevlig torsdag på er!

5 saker jag INTE saknat under vår resa

• Den lokala dagstidningen. Fy vad den är dålig! Framförallt har jag inte saknat mitt tvångsmässiga läsande av det värdelösa horoskopet som bara gör mig irriterad. Ska genast säga upp prenumerationen.
  

• TV'n. Onödig och meningslös. Även om jag måste erkänna att jag gillar att kunna se alla Gossip Girl avsnitt som jag missat.

• Kaviar. Brukar annars sakna det. Men inte denna gången.

• Knepiga människor på jobbet. Påminns genast om hur mycket jag INTE saknat dem.

• Grubblande tankar i mitt huvud. Har varit helt och hållet befriad från dessa i 4,5 månad. Men de kom som ett brev på posten så fort jag började jobba igen.

Okej. Detta var en riktigt pissig dag. Var bara tvungen att få ur mig lite negativism....

Tillbaka vid favoritbryggan

Första arbetsdagen avklarad

Hjärnan funkade. Puh! Första arbetsdagen på 4,5 månad avklarad. Hade inte hänt supermycket på jobbet sen jag sist var där. Men de förändringar som skett var till det bättre. Ny chef och så har min avdelningen flyttat till den bästa platsen i hela bygget. Så nu har vi havsutsikt! Inte helt fel...

Honey, I'm home!!

Ja, det är sant.
Äventyret är till ända.
Helt sjukt.
Vad härligt vi har haft det.
Vad fantastiskt det har varit.
Vad lycklig jag har varit.
Länge sen jag mådde så bra.
Så länge.
Hela tiden.
Har njutit av nästan varje stund.
Andats.
Vilat.
Känt mig lugn i både kropp och själ.
Det var så härligt.
Och jag vill göra det igen. Igen. Igen.

Let's do this

Väskorna är nästan färdigpackade. Passen ligger på köksbordet. Finns massa mer saker vi hade kunnat förbereda. Men det känns som om vi är redo att åka nu. Äntligen!

Följ med på vår resblogg: http://stinaojohan.blogspot.com

Kanske blir det även någon inlägg här under resans gång. Om jag behöver ventilera mina funderingar kring livet eller så ;)

Puss o kram!

Nu. Är. Det. Inte. Lång. Tid. Kvar.

Körde en ordentlig torsdagsfest igår med vännerna och sen även kollegorna som anslöt. Såå roligt! Bästaste Anni gjorde kvällen till en succé. Jägermeister klockan halv ett var en jättebra idé tyckte vi allihop! Stället stängde ett och vid halv två hade personalen tröttnat på oss och körde ut oss. Såna kvällar tycker vi om.

Seg idag men det gjorde inget. Har ändå inte gjort någon nytta. Sista avstämningsmöte med min vikarie och sen städa skrivbordet. Eftersom jag är mentalt instabil just nu (tror det kallas resfeber...) så blev det tårfyllda avsked till kollegorna och kramkalas innan jag åkte hem.

Känns som om jag är utanför min egen kropp just nu. Nerverna hänger utanpå. Skulle behöva samla ihop mig och stoppa tillbaka mig där jag ska vara. Men det är väl som det ska vara. Vore väl konstigt om man inte var lite spänd. Tur att J är lugn som en filbunke så att jag kan vara hispig så att det räcker för oss båda.

I'm bored

Tvära kast här på bloggen...

Är uttråkad. Har i princip ingenting mer att göra på jobbet och känner mig helt omotiverad att ta tag i någonting nytt. Vill åka NU!

Men först ska jag minimera packningen ytterligare något kilo och dricka vin med vänner ikväll!

P&K

Välsignad och egoistisk

Läser om jordbävningen i Haiti och förfasas. Lider med alla de människor som har drabbats av helvetet. Det är omöjligt att inte känna sig obetydlig och liten i en sådan situation. När man sitter trygg och säker här hemma på andra sidan jordklotet. Vi är förskonade från de flesta av jordens hemskheter här i Sverige. Det är lätt att glömma bort, men omöjligt att blunda för när bilder på döda och skadade människor kablas ut till våra tv-apparater. Vill hjälpa. Men hur? Mitt bidrag till läkare utan gränser känns futtigt.

Skäms över att jag är så välsignad och sällan gör någonting för att hjälpa andra. Är så upptagen av mig själv och mitt liv. Blundar för att andra har det svårt och tänker bara på mig själv och de som är mig allra närmast. Vilket såklart inte ska förringas, men känner ändå att jag skulle kunna göra mer. Bidra mer.

Det är väl klassiska tankar när man lever i ett så priviligerat land som vi gör. Och jag vet att jag inte är ensam om att tänka så. Men det är knappast något försvar.

DRÖMMAR

Som ni säkert förstått från tidigare inlägg här så är det en dröm som blir verklighet när vi sätter oss på flyget till Hongkong på söndag och startar vår jorden-runt-resa. En dröm bland många andra men som på senare år blivit den dröm som märkt ut sig och gjort sig påmind allra mest.

Minns när jag slutade gymnasiet. Hade då en lång lista på saker jag ville göra och drömmar jag ville förverkliga. Jag ville jobba som au-pair, resa med Rosa Bussarna i Afrika, jobba som reseledare i Grekland och plugga spanska i Spanien. Stod i startgroparna för att sticka iväg som au-pair. Men så kom kärleken emellan och jag blev kvar här hemma istället. Ett år efter att jag slutat gymnasiet och jag fortfarande var kvar kände jag att jag bara var tvungen att åka iväg. Kunde ju inte låta hela min lista av drömmar och önskningar stanna vid att bara vara ord på ett papper. Så jag åkte till Valencia och pluggade spanska en termin.

Väl hemma igen trodde jag att jag hade gjort mitt. Att jag hade haft mitt äventyr. Att jag kunde vara nöjd med det och satsa på studier och jobb istället. Men alla resedrömmarna fanns kvar, även om jag av någon konstig anledning kämpade för att ignorera dem. Tyckte inte att de passade in i mitt liv just då. Så jag byggde upp praktiska hinder för mig själv och intalade mig att de nog skulle stanna vid att vara just drömmar.

Och ibland lyckades jag nästan glömma bort dem. Men bara nästan. För hur det än är så funkar det inte att trycka undan sina drömmar. De kommer bara att göra sig påminda och i värsta fall skapa känslor av missnöje när de hindras från att förverkligas. I alla fall har det varit så för mig. Även om jag själv inte alltid velat kännas vid missnöjet så har det likaväl funnits där under ytan ganska länge. En känsla av att jag missat något som jag borde ha gjort.

Så ni kan ju tänka er hur härligt det är nu när den där drömmen äntligen ska bli verklighet. Det är lycka och glädje blandat med stolthet och lättnad. Lyckan och glädjen är ju given. Stoltheten kommer av att jag äntligen tog tag i mig själv. Lättnaden kommer av att veta att jag faktiskt kan göra det jag vill. Har vetat det innerst inne, men det blir lätt att tveka när man ändå inte GÖR någonting.

I efterhand kan jag fråga mig varför jag inte fick ändan ur vagnen tidigare. Vad har jag väntat på egentligen? Ingen aning... Men som en klok vän sa "I väntan på att realiseras ligger alla bra idéer och förpuppar sig". Min resdröm har fått ligga till sig länge. Men äntligen är det dags!

Efterlysning

Är på jakt efter en riktigt bra "reselåt". En låt som känns sommar, äventyr och frihet. Någon som har ett bra tips?

Börjar logga ut

Ägnar mig åt överlämning och avveckling av mig själv här på jobbet. Känns befriande och härligt. På avdelningsmötet idag planerade mina kollegor för projekt som ska dra igång nästa vecka. Vetskapen att jag inte kommer vara här då är väldigt trevlig! Så allting går väldigt lätt just nu. Att initiera saker som jag vet att jag själv inte kommer behöva ro i land passar mig oroväckande bra ;)

Men det är svårt att bara jobba nu. Det blir ganska mycket resefix även på arbetstid. Bokade till exempel buss-pass i Nya Zeeland precis. Vi ska åka med Kiwi Experience i nästan tre veckor. Det kommer att ta oss runt hela sydön och sedan vidare upp på nordön innan vi flyger vidare till Fiji. De hade 60 % rabatt på sina buss-pass så det kändes som att vi var tvugna att slå till.

Ikväll blir det middag med kollegorna och kanske några somriga drinkar för att tjuvstarta lite på semestern!

Snart...

...byter vi is och kyla mot sol och värme. 7 dagar kvar...

27 dresses

Lördagens eftermiddagsnöje har bestått i att prova sommarklänningar och försöka bestämma vilka som ska få följa med på resan. Har SVÅRT att bestämma mig (återigen den berömda beslutsångesten). Eftersom jag älskar klänningar finns det ganska många att välja på. Så att välja ut tre-fyra stycken är i princip omöjligt. Måste ju ta med i beräkningen att jag troligtvis inte kommer att vilja använda dem igen efter resans slut. Då gäller det ju att inte offra sina absoluta favoriter... Just nu lutar det i alla fall åt dessa tre.

Sakna vs. inte sakna

Detta kommer jag sakna när vi är borta:

• mina härliga familj
• vår sköna säng
• filmjölk till frukost

Detta kommer jag definitivt INTE sakna:

• handla på Maxi
• jobba
• städa (även om jag och dammsugaren är väldigt bra kompisar så ska det bli skönt att komma ifrån varandra ett tag).

3 tecken på att du blivit blogg-beroende

• Du vaknar dagen efter en blöt fest med huvudvärk. Istället för att somna om, som är brukligt och normalt, börjar du formulera ett blogginlägg om kvällen före i huvudet. Du försöker somna om, men bloggläggsformulerandet i ditt huvud vill inte stänga ner.
• Du har med dig kameran när du går på promenad i hopp om att du ska få några fina bilder till bloggen (inte till det privata fotoalbumet)
  
• Du låtsas skriva mail på jobbet, men i själva verket skriver du blogginlägg som du (i bästa fall) mailar till dig själv och lägger upp på kvällen, alternativt (i värsta fall) lägger upp på arbetstid!
  

Om du har flera tusen besökare per dag till din blogg kan ovan nämnda beteende vara okej. Men om du endast har 40-50 besökare om dagen bör beteendet betraktas som sjukligt. Vi rekommenderar dig att söka hjälp omgående!

Ljuset är på väg tillbaka